När jag växte upp åkte jag konståkning och gick på disco på Gnistan. Allt var väldigt vanligt tills jag halkade på ett bananskal och landade i Johannesburg. Året var 1991. Nelson Mandela hade just blivit frigiven och förändringarnas vindar blåste och ven. Jag blev kvar och gifte mig med en politisk fånge. Vi skaffade barn, hund och trädgård, i den ordningen. Programmet handlar om det här – och om hur brev spelat en särskild roll i mitt liv
Total Page Visits: 1092 - Today Page Visits: 1
Tack för ett fint program!
Tack, roligt att du gillade det! 🌸
Intressant att höra Annika! Ett rikt liv!
Om jag får vara med igen ska det handla om ÖKK, konståkning i Afrika och om hur det är att vara isprinsessa efter det att man fyllt 50. 😄❣️
Tack för ett fascinerande och tänkvärt semesterprat.
Tack Eva, det glädjer mig att du tycker det. ❣️
Hehe journalist i Åsele och Arbetsförmedlingens svar 🙂 . Mina båda barn har gått på Nola. AF-gubben har stått i aulan varje år och sagt att man absolut inte ska bli journalist. Ingen chans till jobb. Båda pluggade därför på Journalisthögskolan och båda fick jobb direkt 🙂
Tack för dina intressanta tankar!
Bra jobbat av dina barn! Ett underbart jobb. Alltid nya historier – och så många olika människor. Tack för dina snälla kommentarer. 🦋
Kul, att höra dig igen brevskrivaren!
Peter, ISAK 30 år sen sist typ
Jag saknar dig och det gamla järngänget på ISAK! 💘