Sven Teglund, 67 år, bor i Luleå, pensionerad socialarbetare som inlett en karriär som konstnär på äldre dar. I mitt sommarprat kommer jag att utgå från min uppväxt i ett hus på Nyhemsvägen i Husum, och hur den utspelade sig under 50-60 talen i skuggan av Modos sulfatfabrik.
Total Page Visits: 3170 - Today Page Visits: 1
Hej! Jag står och skrapar balkongdörren och fönstret på Nyhemsvägen 5 medan jag lyssnar på ditt sommarprat. Kom gärna förbi om du åker söder ut. Dina andra bröder har också varit och hälsat på.
Hej! Så roligt att du lyssnar. Jag har tänkt flera gånger att jag skulle vilja komma och hälsa på, men inte blivit. Men nu när jag fått inbjudan så kommer det att bli!
Vi ses vid tillfälle!
Hälsningar
Sven
Jag är ett barn av 40-talet,men våra fritidsaktiviteter av olika grader av farlighet skiljer sig inte så mycket.Vi var et 50-tal ungar i åldrarna 5-12 år i en liten förort med barnrikehus,ca en km från centrum.”kannibalbyn el k-kstaden kallades vår lilla ”by”.Bra musiksmak,Sven!
Tack Ove! Ja det var väl samma i Tornedalen, att barnen fick klara sig själva, och testa farliga saker i fred. Tur vi klarade oss igenom det!
Hej Sven!
Jag är nog lite ”bakom”. Kom till Husum först i högstadiet och det mesta var nytt, förutom farfars i Husbyn. Nog har jag hört talas om ”Mölla” men inte kopplat det till dig.
Så himla kul att lyssna på din beskrivning av uppväxten i Husum. Du kommer på så mycket som man känner igen, men som hamnat i de bakre arkiven. Du plockar fram det, och dessutom sätter ord på fenomen som t ex uteplatser, den frisläppta uteleken, skrämseltaktiken och mycket mer. Agneta Kassman och jag höll på att få sätta livet till vid gamla stenbron här i Husbyn. Vi hade varnats för Ågubben. Tyvärr blev vi nyfikna och skulle kolla upp hur han såg ut. Det gick bra, men föräldrarna blev så klart skräckslagna.
Får nog lyssna om , var så mycket som tål höras igen. Sen var musikvalet helt i min smak, tack för prima program!
Tack Eva! Så roligt att du lyssnat . Jag visste inte att du kom så sent till Husbyn, men man visste ju inte så mycket om det som hände “utanför” sitt eget område. För mig var ju Dombäcksön hela världen.
Skrämseltaktiken fungerade kanske inte alltid så bra, i varje fall inte under tonårstiden. Då man började utmana alla sina rädslor 😊
Väldigt speciell plats att växa upp på, Husum. och det var roligt att tänka tillbaka på gamla minnen!
Nu har vi lyssnat, där vi suttit i segelbåten och inväntar kvällen. Tack för så mycket igenkänning! hälsar Elisabet & Thomas i Halland.
Hej på er i Halland! Roligt att ni lyssnat på min historia, kan tänka mig att mycket var sig likt på många ställen på den tiden. 😊
Roligt att höra om livet på Ön. På Gruvvägen blev man skräm med vattegubben. Tänkt en del på att man bodde mellan stranden och timmervägen, vilken var absolut förbjudet att närma sig ( där bodde ingen gubbe😄) Som du sa , trots alla faror fick man som litet barn frihet, men det var många tanter som höll ögonen på allas barn. Att bli tillsagd av någon annan än föräldrarna var inget konstigt. Det var nog en del av fostringsmetoden.
Tack Sven för ett fint program!
Tack Ulla! Ja det var nog också så att man hjälptes åt att hålla ögonen på barnen, som man brukar säga , att ” byn” fostrar barnen gemensamt. Alla kände ju alla, och så är det ju inte på bostadsområdena nuförtiden. Roligt att du lyssnat!
Tack för ett bra program! På Högåsvägen (dollarhöjden) hade vi ågubben nere i dammen, fabriken luktade där också, och vi lekte i skogen utan föräldrar närvarande. Nostalgi… Otroligt bra låtar också!
Tack Agneta! Jo det var nog lika på alla områdena i Husum, samma metoder. “Dollarhöjden” ….så bra namn! 😊
Tack Sven för ett bra program! Jag kände igen mig i allt! Generellt hade vi en bra barndom. Med snällhet och omtanke. Aldrig hårda ord. Alltid mat på bordet! Rent och snyggt. Och ”Gud som haver” på kvällen. Den rutinen har jag kvar!
Tack Bertil! Jo så var det, en bra start i livet. 😊
Jag undrar stillsamt, om du inte till och med blev duktigare än pojka Sven.Tackar för underhållande sommar kåseri
..
Källar-gubben och å-gubben haha. Ja, det stämmer nog generellt att föräldrar engagerade sig mindre i sina barn på den tiden. Konstigt att vi klarade oss så bra ändå.
Tack för en påminnelse om min uppväxt i Husum och Husån.
Ditt dopnamn visste jag inte förrän i vuxen ålder utan Molla var vad jag kände till. (Jag är ett par år yngre, eller mindre gammal än dej).
Du har en otrolig berättarteknik som gör det vardagliga väldigt intressant och underhållande, vilket jag fick höra vid 20årsåldern när du på roligt och informativ sätt berättade och kvinnors köp av strömming ute vid ö-bron och besvikelsen att man numer endast köpte en kanna.
Tack och jag hoppas att du har fler historier att berätta.
Sven,
Jag är också båla Husum och gick där under smeknamnet Krille; jag var också rädd för Ågubben. Jag känner/kände dina bröder Bertil och Lennart mkt väl. Tack för ett briljant sommarprat! Jag fick själv Prata år 2013, lyssna gärna innan det året bli bortplockat. Ser fram emot att få träffa dig snart…
Tack Sven för ditt sommarprat.
Så mycket igenkännande och många glada skratt när jag lyssnade. Själv växte jag upp på Wibergsbacken , bor fortfarande kvar, och där fanns också Ågubben, Skrömta och Källargubben. Fortfarande idag gillar jag inte att gå ner i källaren när det är mörkt och jag är ensam hemma. Ensam i skogen vill jag helst inte vara heller.