Dockstabo (ursprungligen från Kroksta) i snart 38 år. Lever med Monika sedan 48 år tillbaka. Vi har två pojkar (inte n’Kjell-Axel och n’Bakaxel, utan Ola och Linus) som lever sina liv i Uppsala och Stockholm. Mitt semesterprat är en mix av mitt BUP-jobb, tankar om barns tidiga utveckling, min oro för klimatet, mitt Dockstaliv och mitt Krokstaliv, som gav mig grunden för livet och musiken.
lena Edblom, född i Husum och har bott inom kommunen under större delen av mitt liv. Jag berättar om uppväxten hos morföräldrarna och hur det kom sig att jag blev arkeolog. Gene fornby ligger mig varmt om hjärtat och jag berättar om utmaningen att leda verksamheten under de tio första åren. Trots hälsoproblem skrev jag avhandling om långhuset och samma år som jag fyllde 70 startade jag företaget Guide Höga kusten.
Mitt namn är Issa Ismail. Jag är en 59-årig trebarnspappa, född i Libanon men öviksbo sedan 1984. Mitt semesterprat kommer att handla om min upplevelse av två olika kulturer. Det som är rätt i den ena kulturen kan vara fel i den andra och tvärtom.
När jag växte upp åkte jag konståkning och gick på disco på Gnistan. Allt var väldigt vanligt tills jag halkade på ett bananskal och landade i Johannesburg. Året var 1991. Nelson Mandela hade just blivit frigiven och förändringarnas vindar blåste och ven. Jag blev kvar och gifte mig med en politisk fånge. Vi skaffade barn, hund och trädgård, i den ordningen. Programmet handlar om det här – och om hur brev spelat en särskild roll i mitt liv
Kanske glädje är min superkraft. Jag är den där rödhåriga tjejen som badat på en massa ställen, som ser hjärtan överallt och nu sover ute i hängmatta också. Hon som sålt jeans i 100 år och idag jobbar på det där coworkingkontoret i ÖA-huset. Jag föddes med ett stort hjärta, en kreativ hjärna och en leende mun. Jag har makten att göra en annan människa glad. Då ska jag baske mig använda den superkraften.
För tio år sedan hade jag levt färdigt. DÅ vände livet: Jag är en f d utlandssvenska som körde vilse i tillvaron, tillika en Pippi som, mitt i livet, mötte min egen herr Nilsson. Med honom kom ny riktning, och mitt prat handlar om “vägen tillbaka” – hem till Anundsjö, till livsvilja, till bättre tider – och om att idag leva ett liv som är fattigt på hälsa, men rikt ändå. Häng med på en snabbtur längs Bättringsvägen!
Jag är 67 år, född och delvis uppvuxen i Borgafjäll. Bor nu i Bjästa tillsammans med min sambo Tomas, 3 hundar och 3 katter. Mitt program kommer att handla om min väg tillbaka till mina samiska rötter, rötter som jag både medvetet och omedvetet trängt undan men som jag äntligen börjat att återta. Det är en väg som är kantad med både glädje och sorg. Min resa, min musik. Nu åker jag!
Var vi växer upp spelar roll för vad vi kommer att göra. Jag växte upp i Örnsköldsvik där backhoppningen var stor under 50-talet. Redan då var jag en liten äventyrare. En gång när jag försvunnit fann pappa min trehjuling bredvid en av kranarna i hamnen. Mig hittade han uppe i kranen, inte i vattnet, tack och lov. Dessa två ingredienser kanske gjorde mig till backhoppare. Mitt program kommer handla om mig och utvecklingen av backhoppningen under den tid jag var aktiv
Om livet är de dagar man minns och man har glömt dagarna. Är livet slut då? I mitt arbete som demenssköterska/länssamordnare ger jag stöd till drabbade och utvecklar demensområdet. Jag är också med i en ideell förening där vi sprider information om stöd till unga anhöriga. Mitt semesterprat ska om allt handla detta. Förhoppningsvis kan du som är drabbad få lite råd på vägen och kanske också ett och annat skratt.
Sven Teglund, 67 år, bor i Luleå, pensionerad socialarbetare som inlett en karriär som konstnär på äldre dar. I mitt sommarprat kommer jag att utgå från min uppväxt i ett hus på Nyhemsvägen i Husum, och hur den utspelade sig under 50-60 talen i skuggan av Modos sulfatfabrik.
